Fritt från livsfarliga experiment

Veckans bloggdebatt handlar om vad vi tycker om de nya moderaterna? Jag gillar de nya moderaterna. Det verkar även som att det är många med mig som gillar di blåe. Varför är det så? Det måste vara så att de nya moderaterna har en politik, och har de svar som många efterfrågar idag.

Hos de nya moderaterna har jag hittat ett parti som ser var och en och som inte glömmer bort någon. Att vi var och en har något som vi kan bidraga med efter förmåga. Vi är ingen belastning utan vi är alla en viktig beståndsdel i välfärdssamhället Sverige. Det jag gillar med de nya moderaterna är att vi alla är unika men att vi alla är lika i värde.

De nya moderaternas politik och lösningar på dagens problem är en förutsättning om vi vill att Sverige även i fortsättningen ska vara ett välfärdsland förskonat från livsfarliga experiment.

Bloggar: Andreas Getzman och Kent Persson

Det absolut viktigaste

Veckans bloggdebatt från Kent Persson handlar om vilken fråga som är viktigast inför valet i september. Jag har många frågor som jag tycker är viktiga, det är svårt att peka på just en fråga som jag tycker är viktigast. Det är en helhet som måste kunna fungera. Det gäller att kunna ha arbeten att erbjuda, att förhindra olika typer av utanförskap och orättvisor och att människor ges möjlighet att de ska kunna forma sin livssituation på ett sådant sätt som ger dem frihet i största möjligaste mån. Det är därför som jag har valt att engagera mig som förtroendevald hos moderaterna, för jag tror att moderaterna har svaren och lösningarna som är bäst för Sverige och dess invånare.

Det är de frågorna som jag tycker är det viktigaste frågorna inför valet. Men det som är ännu viktigare än detta är att så många som möjligt av sveriges röstberättigade bildar sig en egen uppfattning vilken eller vilka frågor de tycker är viktiga och att de sedan gör ett aktivt val och röstar på det parti och kandidat som står dem närmast. Med andra ord är det viktigt att var och en tar ställning och att de också tar reda på vad de olika partierna tycker och tänker. Då finns en större chans att välja ett parti som man kan sympatisera med.

Låt oss alla ta vara på de möjligheter som det innebär att bo och leva i ett fritt och demokratiskt land.

Bloggar: Andreas Getzman och Kent Persson och Stefan J Eriksson

Ett trevligt bemötande

För ett antal år sedan var jag med om en olycka där min ena hälsena slets av och det innebar ett gipsat ben under 2 månaders tid. Under den tiden fick jag all hjälp jag behövde och på det hela gick det väldigt bra. Det var en händelse under dessa månader som fick mig att haja till en aning. Vid ett besök på sjukhuset satt jag i väntrummet och väntade på min tur.

Under tiden jag satt där och väntade gick en annan person fram till luckan och frågade hur lång tid det skulle ta eftersom han hade en tid för 20 minuter sedan. Svaret var att du kan väl inte förvänta dig att du ska få komma in i tid. Det fanns ingen som helst ursäktande ton i svaret utan i min mening var svaret oförskämt. Varför ska man inte som patient förvänta sig att få komma in i tid? Om man inte kan komma in i tid är väl ett oförskämt svar det sista man vill ha som patient. Ett vänligt bemötande och en ursäkt hade säkert uppfattats som plåster på såren. Inte kostar det något extra heller.

Jag tror också att ett trevligt bemötande från personalen ger trevligare patenter som på köpet kanske även blir mindre oroliga. Jag ser detta som först och främst ett chefs- och ledaransvar när det gäller att arbeta med bemötandefrågan. Nu vill jag inte på något sätt negligera de problem som finns inom vården och jag tror inte att ett trevligt bemötande tar bort alla problem som finns.

Det jag tror är, att med ett positivt bemötande på alla fronter finns mer energi att ta itu med andra eventuella problem inom vården. Jag ser konkurrens inom vården som en lösning även på bemötandeproblematiken. En konkurrenssituation gör att man inte bara konkurrerar med bäst vård utan även med bäst bemötande. Allt för att patienterna ska känna sig så trygga som möjligt. Detta behöver inte betyda att vården måste privatiseras för att bli bättre utan man måste jobba med dessa frågor inom alla fronter.

Bloggar: Tokmoderaten och Kent Persson och Mary X Jensen och Thomas Böhlmark och Eva Westerberg och Therèse Molander och Lotta Olsson

Frihet

På lunchen idag gick det inte att undgå att höra vad personerna vid bordet intill pratade om. En av dessa personer vid bordet intill var gravid och skulle om några månader tid bli mamma för första gången. Hon var tydlig med i samtalet med sina lunchkamrater att hon minsann inte skulle ändra sitt liv och sluta leva bara för att hon skulle bli mamma och få barn. Hon ville vara sig själv och det tänkte hon även vara när barnet kom.

Är det inte detta som är frihet – att få vara sig själv? Nu tror jag att man kan vara sig själv även när man får barn. Det som kan ändras är att fokus förändras när ett barn kommer till familjen. Varför skulle det inte vara så? Fokus ändras ju även när två individer går in i ett parförhållande. Då flyttas fokus förhoppningsvis från sig själv till den andre personen. Kommer ett barn till världen flyttas fokus från föräldrarna till barnet.

Detta innebär ju inte att man som individer och föräldrar slutar att existera. Behov finns hos var och en i en familjekonstellation och det är viktigt att dessa behov uppfylls inom rimliga gränser för att var och en ska må bra. Då mår även famijen bra. Detta är en form av frihet för mig – att individer och familjekonstellationer får utvecklas och må bra. Här har politiken en viktig roll att gå in och stötta istället för att gå in och ta över och begränsa människors frihet i onödan.

En annan sorts frihet är att jag kan publicera detta och andra blogginlägg utan att riskera min eller mina närståendes liv och hälsa.

Andra som har bloggat om frihet: Maria Haglund och Rasmus Jonlund

Andra som också har fått inbjudan av Kent Persson att skriva om veckans bloggdebatt: Lilith Svensson och Thomas Böhlmark och Daniel Snällman och Joel Falk och Eva Westerberg och Andreas Froby och Amanda Brihed och Scaber Nestor och Tokmoderaten och Peter Soilander.

Skatte, Fnatte och Tjatte

Gör höjda arbetsgivaravgifter att fler ungdomar kommer i arbete? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte att vänsterexperimentets skattehöjartjatter är rätt väg för att få fler unga ut på arbetsmarknaden. Joakim beskriver det på ett bra sätt, hur skatter kan användas till att uppnå vissa effekter och viken tankekrock höjda arbetsgivaravgifter är detta hänseende.

Att höja anställningsbarheten tror jag är en viktig nyckel för att låsa upp dörren mot arbetsmarknaden. Satsningen på fler utbildningsplatser är helt rätt satsning som Alliansen gör. Sänkta trösklar ut mot arbetsmarknaden är ytterligare en viktig nyckel. Den halverade arbetsgivaravgiften för företag som anställer unga har slagit väl ut.

Ibland när man lyssnar till den rödgröna sidan låter det nästan som att de vill göra tvärtom, att sänka anställningsbarheten och höja trösklarna för ungdomar. Hur många jobb ger det?

Här är några  andra som också har bloggat i samma ämne: Kent och Joakim och Eva och Magnus och Mikael och Rasmus

En (s)mutsig bransch?

Om du nämner hushållsnära tjäster i närheten av en röd anhängare är chansen stor att du möts av ett ogillande av oproportionerliga mått. Varför framkallar detta en total kräkreflexattack? Vad är det man tycker illa om egentligen? Är det att över 11 000 personer har fått arbete och kan försörja sig? Är det själva arbetsuppgifterna som är motbjudande för s & v? Det kanske är så att man tycker att städarbete är bra, bara det sker i kommunal anställning eller i fackliga lokaler.

Jag tycker att det här är en bransch som har flera positiva effekter. Hushållsnära tjänster ger människor möjlighet till arbete. Det ger även vanliga människor en möjlighet att få ihop vardagspusslet genom de avdrag som finns att utnyttja.

Jag förstår inte att man inom socialdemokratin vill beteckna hushållsnära tjänster som något smutsigt. Inte alla socialdemokrater är emot hushållsnära tjänster. På sikt kan kanske den stelbenthet som finns på vänsterflygeln luckras upp. Veckans bloggdebatt kanske kan få fler positiva vänsteranhangare att komma ut.

Andra bloggare: Elisabeth och Lotta och Kent och Robert och Mary

Vad avgör valet 2010?

Kent Persson har bjudit in mig till det blåa laget för att den här veckan blogga om den viktigaste frågan i valet. En enskild fråga kan i dagsläget vara svår att hitta eftersom det enligt min mening är flera faktorer som hänger ihop. Två faktorer som jag tror kommer att vara viktiga är arbete och trygghet. Det laget som bäst kan presentera sin idé har stor chans att ta hem segern i september.

Seger och seger förresten. Vem är det som ska segra? Inte är det väl politikerna i första hand som ska segra? Det är väl medborgarna som ska bli de stora vinnarna, eller hur?

Hur ska då medborgarna kunna bli de stora vinnarna om det blåa laget tar hem segern? Omöjlig fråga att svara på kanske det röda laget säger. Jag tror att det handlar om vem och vilka som har störst förtroende från väljarna. Att statsminister Reinfeldt leder förtroendeligan över Mona Sahlin just nu är ju ingen hemlighet. Självklar är det ett bra utgångsläge, men om det kommer att ha stor betydelse ser vi nog först på valdagen i september.

Förtroendefrågan är viktig, konstigt vore det väl annars. Men jag hoppas att det blir en valrörelse där de olika partierna diskuterar innehållet i sin egen politik och självklart vad olika konstellationer kommer fram till för gemensam politik. Den bilden har inte riktigt klarnat ännu men jag ser fram emot att två tydliga regeringsalternativ utkristalliserar sig.

Det är kanske att önska för mycket – att valrörelsen ska handla om politik. Det kommer nog att handla lika mycket om smutskastning och skandaler tyvärr.

Bloggar: Mikael och Tokmoderaten och Mary och Magnus och Edvin och Eva och Lotta och Peter och Henrik är några som hittills har nappat på Kent Perssons inbjudan.