Bra och dåliga exempel

Politiker och de sociala medierna, går det ihop? Förenklat kan man väl säga att en riktig typ är fortfarande en riktig typ även om det står wordpress.com efter namnet. Kent Persson skriver att det är viktigt att man är sig själv när man bloggar. Ja för Kent P fungerar det riktigt bra, han är sig själv och det stora engagemang han har IRL och viljan att även dela med sig till andra visar sig även i hans sätt att vara bland de sociala medierna. För de som är riktiga typer när de är bland andra människor är troligtvis även riktiga typer när de twittrar och bloggar. Vi har säkert alla tydliga exempel på dessa två typer i vår omgivning, kanske är vi medvetna om vilken kategori vi befinner oss inom, kanske inte.

Jag har ett engagemang på lokal nivå där jag verkar som ledamot i en nämnd, vice ordförande i lokalavdelningen samt förhoppningvis ledamot eller ersättare i kommun- och landstingsfullmäktige nästa mandatperiod. Jag arbetar även deltid som politisk sekreterare. Detta engagemang kryddar jag med engagemang även utanför den politiska sfären och nu på senare tid försöker jag med stapplande steg även finnas inom de sociala medierna. För mig är det viktigt att jag är fast förankrad genom mitt engagemang och att de sociala medierna blir som grädde på moset. Att ha grädde på moset är för övrigt något jag aldrig har provat på.

Genom mina stapplande steg och då stapplar jag främst i form av bloggande men även till viss del även twittrande. Jag har sett både bra och dåliga exempel. Genom fördelen av att ha Kent Persson på hemmaplan och genom hans engagemang att även hjälpa oss lokala bloggare med råd och tips försöker jag använda mig av hans råd och tips. Ett tips som jag har fått är att länka till andra bloggare och deras inlägg för att det ska generera att dessa som man länkar till i sin tur länkar tillbaka i sin tur. Enligt Kent P är det på detta sätt man borde bete sig, det hör till god ton att göra så. Hur har detta gått? Jag tror att vissa redan etablerade i toppen har glömt hur det var i början. Det är på detta sätt jag tolkar vissas kompakta ovilja att exempelvis länka tillbaka vid bloggande eller någon typ av reaktion vid försök till twitterkonversation. Å andra sidan verkar det finnas en väldigt stor vilja att länka och till tät twitterkonversation, men det kanske är för att det är till andra redan etablerade. Peter Soilander tangerar detta i ett av sina blogginlägg.

Kanske beror det på att det jag skriver är så dåligt att vissa inte vill komma i närheten av det på något sätt. Jo, så kan det kanske vara. Då ber jag om ursäkt för mina tillkortakommanden, men jag gör så gott jag kan och förhoppningsvis når jag upp till er nivå i framtiden eller åtminstone nästan. Kanske är det så att vissa har ännu mindre lust till blogg-länkande eller twitterkonversation efter detta blogginlägg. Ja när det gäller antal länkar eller antal konversationer gör det faktiskt ingen skillnad på resultatet. Jag vill till sist tacka för de goda exempel som faktist finns. Deras egna ambitioner att klättra inom de sociala medierna hindrar dem inte att även se till andra.

Bloggar: Peter Soilander och Kent Persson

Andra lokala moderata bloggare i örebrotrakten: Lotta Olsson och Andreas Getzman och Maria Haglund

Några sticker ut från mängden

SvD har satt samman en panel som har korat sveriges bästa politiker på nätet och i samband med det analyserat hur dessa avänder de sociala medierna för kommunikation. En som har fått en framskjuten placering är min namne och tillika örebroare, Kent Persson. Han förklarar på sin blogg vad som är viktigt och hur man bör förhålla sig till de sociala medierna.

Överlag får politiker dåliga betyg hur de använder sig av de sociala medierna.

Visst är de sociala medierna bra

Det går inte annat än att hålla med Kent Persson om att de sociala medierna är bra. Det är nödvändigt att var och en använder dessa medier på ett respektfullt sätt. Annars är det lätt att det går överstyr precis som det har gjort i det numera rikskända Bjästa.

Med enkla medel kan man nå ut till en stor grupp människor, som ibland håller med om det man skriver, men även till dem som har en annan åsikt. Jag vill passa på och göra reklam för ett lokalt initiativ inom de sociala medierna.

Sociala medier – ett sätt att kommunicera

Anette skriver om att det behövs så lite för att bekräfta vad någon annan har producerat genom de sociala medierna. Att få lite feed-back på det man skriver känns bra. Jag blir peppad när någon kommenterar det jag skriver – glad när man håller med, men även positiv när jag får kommentarer som innehåller en annan åsikt än den jag själv har.

Här kan åsikter bollas fram och tillbaka, och antingen går man stärkt ur debatten med en fast övertygelse om att den åsikt man hade tidigare även är rätt nu. Men det kan ju kanske vara så att man kan ta till sig argument så att man faktist ändrar åsikt, helt eller delvis. Båda alternativen gör att man blir en vinnare.

Sociala medier – ett sätt att nå ut

Jag läste idag på Aftonbladets nätupplaga om Gun Svensson, 72 år, som för tre år sedan började blogga för att ha kontakt med släkt och vänner. Idag är hon nominerad till Stora Bloggpriset i kategorin Politik och samhälle. Grattis Gun till nomineringen.

Det är just detta som jag tycker är så fantastiskt med de sociala medierna, just det att vem som helst kan engagera sig och få stor genomslagskraft för frågor man tycker är viktiga. Oavsett om man vill tillhöra ett politiskt parti eller inte så kan man engagera sig. Nu finns det inga ursäkter länge att sitta tyst på sin kammare och tjura.

Bloggar: MinaModerataKarameller och Kent P

Sociala medier kan stärka varumärket

Sociala medier är ett häftigt sätt att nå ut till andra. På några få knapptryck kan mina inlägg spridas till både kända och okända i en rasande takt. Jag tycker att Kent Persson skriver klokt om  att bete sig som vanligt på nätet, som när man möter människor i det vanliga livet. Med vänlighet och respekt kommer man långt. När man väl har provat det inom de sociala medierna är det bara att fortsätta i det verkliga livet, även i valrörelsen 2010.

Sociala medier kan uppfattas på olika sätt; som något bra, som ett nödvändigt ont eller som något dåligt som bara tar tid. Skulle man kunna agera så att sociala medier blir ett instrument för framgång? På Sokrates Utvecklings blogg skriver Anette bland annat om vikten av att stärka varumärket för företag och organisationer, och att medarbetarnas bloggande på fritiden kan vara en viktig ingrediens. Medarbetarna blir här ambassadörer för företaget.

Politiska partier vill säkert också stärka sitt varumärke och lägger ner mycket resurser i den centrala organisationen. Detta arbete är livsviktigt för partierna. Jag tror också att en framgångsfaktor är det arbete som utförs lokalt för att stärka varumärket genom sociala medier. Varumärket kan både vara den lokala kandidaten och partiet lokalt. Här gäller det att det finns intresse hos de lokala partiföreträdarna och att de ser de sociala medierna som åtminstone lika viktiga som att dela ut flygblad, stå på det torget eller samtala med förbipasserande.

Kan det även vara ok för tjänstemän eller andra anställda att blogga på sin arbetstid? Svaret kan nog vara både ja och nej och att det beror på. En som använder de sociala medierna för att stärka sin kommuns varumärke är kommummunchef Mattias Jansson. Det har även funnits de som åtminstone till en början har ifrågasatt hans aktivitet inom de sociala medierna men som nu kan konstatera nyttan för Katrineholm.

Använder man sig av privata bloggar för att på arbetstid berätta hur dålig chefen är, ser säkert inte företaget det som en förmildrande omständighet.

Bloggar: Stort och smått om kommunikation och Kjellberg

Vårt syfte med sociala medier

Idag fick jag ett tips på ett intressant blogginlägg angående sociala medier och hur detta används av de politiska partierna. En inte alltför långsökt gissning är väl den att aktiviteterna inför valen i september kommer att öka markant inom de sociala medierna.

Enligt Johan Ronnestam gäller det för de politiska partierna att tänka över sitt engagemang inom de sociala medierna. En del partier är starka centralt och andra har lyckats bra med lokala initiativ, men ingen är så bra att de inte kan bli bättre. En del borde till och med bli mycket bättre.

Huvudsyftet med de sociala medierna måste vara att skaffa fler och behålla de vänner man har och det gör man nog inte bäst genom att tala om hur dumma alla andra är.

Politiska partier har en dendens att hellre smutskasta andra partiers eventuella politik istället för att lyfta fram sina egna idéer tankar och förslag som gör att vi får ett bättre samhälle. Smutskastning av andra partiers politik hör inte hemma inom de sociala medierna. Det borde inte höra hemma någon annanstans heller, eller hur?

Blogg: Kent Persson